måne-sol

När ja va liten, på 80-talet, kom de populära penntrollen.
Ett litet troll med långt hår som stod rätt upp.
Med ett hål i rumpan där pennan skulle in... (fy då :) )

Jag minns så väl en händelse...
Jag va nog fem år ungefär..
Jag och mitt penntroll cyklade, min kompis Malin var också med.
Vi cyklade fram å tillbaks, fram å tillbaks....över en brunn.
En brunn med galler över.

Jag tappade mitt troll, bromsade min cykel, å börja leta efter det.
Det lilla trollet hade ramlat ner i BRUNNEN.
Jag sprang in till min kompis pappa å storgrina!
De fatta inget, trodde väl att ja skadat mej eller nåt.
När gråten lagt sej lite, berättade jag vad som hänt.

Mitt stackars troll låg på brunnens botten!
Ensam. Död? Snyft.

Det var verkligen sorg jag kände över mitt älskade troll.
Jag tjata på de vuxna att de måste ta upp brunnen!
Å ja grät....
När jag insåg att trollet skulle få ligga där själv i det kalla
svarta hålet, hade jag begravning med blommor å allt.

Det är väl bara att köpa ett nytt, sa de vuxna.
De fatta ju inget.
Det va ju inte för att jag inte hade något troll nåt längre
ja grina.

Det va ju för att ja tyckte SYND om trollet!!!!