måne-sol

Min son fick en hamster som sitt första husdjur.
En dvärghamster som döptes till Pär...
Hur skön som helst!
Pär fick ofta komma ut ur sitt trygga hamster hus.
Han satt på axeln när det va bollibompa,
sprang fritt i hela lägenheten (phu....att han inte blev ihjältrampaD!)
Och han älska att krypa under kläderna, min son skrek av skratt för det kittlades nåt förfärligt.

En dag "rammlade" Pär ner från soffan.
Han låg där på rygg, helt orörlig. Död, tänkte jag.
Men icke.
Pär piggna i, å sprang i väg på nya hamster äventyr.

En morgon kom min son till mej..
"-Mamma, Pär är så konstig..."
Han hade honom i handen, å försökte välta honom i olika vinklar...
Jag kände att ett monster vrål va på väg upp ur strupen!
Men lyckades häva det, å sa så lugnt ja kunde:
"-Lägg honom här på pappret, så väntar vi ett tag."
(Man visste ju inte riktigt eftersom han varit "död" förr liksom :)  )

Men Pär vaknade aldrig.
Vi gjorde en fin låda, med säng å täcke till honom.
Sen blev han begravd i soptunnan. (Det va typ 20 minus ute, så det gick inte
att gräva ner honom, å ja VÄGRA att ha en död hamster i frysen.)

Nu har han fått en folkilsken kanin istället, som man inte kan ta i knappt.
Han säger ofta att han längtar så efter Pär.
Så det blir nog en "ny" Pär i vårt hus snart!